Individuella faktorer spelar en viktig roll för att definiera rädsla. Att tidigare ha utsatts för brott är en stark influens för rädsla. Kön och ålder är viktiga faktorer, men också fysiska och psykiska förmåga, etnisk bakgrund, socioekonomisk status och självidentitet. Traditionellt har personer med viss sårbarhet (handikappad, äldre vuxna, kvinnor, fattiga) oftare deklarerat sig som rädda jämfört med resten av befolkningen. Inom Säkraplatser nätverket tror vi att det är mer lämpligt att närma sig rädsla som ett intersektionellt koncept. Med andra ord, är rädsla inte bara en fråga om ålder eller kön, utan snarare ett resultat av intersektion av individens egenskaper. Till exempel, att vara en gammal och fattig individ skapar ”lager av nackdelar” som påverkar hur man uppfattar världen och vilket tar sig uttryck i rädsla.

Rädsla och oro kan också födas av en individs osäkerheter och frustrationer i vardagen, såsom att vara arbetslös eller genom en känsla av gapet mellan individens begränsade resurser och samhällets övergripande obegränsade möjligheter till konsumtion. Övergången från ”modernitet” till ”sen-modernitet”¹ sägs orsaka stora förändringar i vår känsla av säkerhet. På samma sätt har den ökande kommersialiseringen av säkerhet (genom spridning av en marknad för personliga produkter och säkerhetstjänster) matat en rädslan för brot i en process där massmedia haft en roll. När en person läser en tidning och identifierar sig med det beskrivna offret, då finns risken att bilden plockas upp bilden av risk kan tas upp, personlig, och översätts till en personlig oro för säkerhet.

_ _ _ _ _ _

¹ Giddens, A. (1991, pp. 70-88). Modernity and self-identity: self and society in the late modern age. Cambridge: Polity Press